Blodproverna var utmärkta

Häromdagen fick vi resultaten på blodproven och alla värden var på topp. Även B12 som vi ju misstänkte var för lågt, men så var det alltså inte. I dag säger Bruno att det suddiga på ögat är mindre, nu är det ca 10% som är suddigt. Det är möjligt att det är en rejäl blockering som släppt och att det tar tid för den att släppa eller snarare att det tar tid för Bruno att låta den gå helt.

Vi kom precis hem från Föreläsningen om hjärntumörer och en underbar konsert av David M Bailey www.davidmbailey.com . Det var 80-talet personer där och alla med någon anknytning till hjärntumörer. Det var första gången Bruno och jag träffat andra personer så här. Bruno och jag har ju varit i vår egna lilla värld sedan diagnosen och inte haft kontakt med andra människor som har hjärntumörer eller personer med sådan anknytning. Vi har ju levt i sådan ovisshet hela tiden (och gör det fortfarande) men det kändes skönt att berätta för våra bordsgrannar om det vi gjort. Det är verkligen dags nu att dela med oss om "vår resa" och jag börjar nu tro att vi kan ge hopp till andra människor i samma situation och inte minst dela med oss av våra erfarenheter. Fram tills nu har jag inte orkat eller haft modet att dela med mig om våra erfarenheter. Varför? När vet vi om det vi gör funkar? När är man frisk? Vi har tagit en dag i taget och för varje dag som går och Bruno mår bra är ett tecken på att vi är på rätt väg. Men tänk om det bara hjälper tillfälligt? När jag såg annonsen i GP om föreläsningen visade jag den direkt för Bruno och han sa att han var intresserad av att gå dit. Jag blev faktiskt lite förvånad för Bruno ville inte gå med i Svenska hjärntumörföreningen www.hjarntumorforeningen.se då han blev tillfrågad för 1 1/2 år sedan. Han har också alltid sagt nej till att träffa andra personer med hjärntumörer och var heller inte pigg på att träffa psykologer och kuratorer. Sedan visste jag ju också att Roger skulle prata om vad sjukhusen erbjuder och vilka mediciner som är på gång. Allt det har ju inte varit aktuellt i vårt fall. Men jag blev väldigt glad att Bruno ville gå dit. Vi ska nu börja dela med oss om vår historia. Jag har länge tänkt att jag måste dela med mig om vår historia men inte vågat, för när vet jag att vi har klarat det. Jag vill bara dela med mig om det är något positivt med ett lyckligt slut. Det kommer att bli smärtsamt att gå tillbaka, men nu ska jag göra det. Det var allt för ikväll. Godnatt