Huvudvärken är över

Det har varit några jobbiga dagar. Onsdag eftermiddag kom Bruno hem från jobbet och sa att han var trött. Dagen innan var han också rätt trött och sov på kvällen men var vaken halva natten. Han brukar vara trött efter jobbet och lägga sig en stund och ge sig själv Reiki. Efter en halvtimma eller timma brukar han ha återhämtat sig för att vara med i kvällens bestyr med matlagning och körning till barnens aktiviteter etc. etc.

Huvudvärk och illamående
Vid 15-tiden i onsdags la sig Bruno för att han kände sig trött, men rätt snabbt gick tröttheten över till -huvudvärk och den blev bara värre. Jag blev förstås orolig, det är sällan Bruno har ont i huvudet numera och det kan vara om han överansträngt sig. Vid 18-tiden började han också att känna sig illamående och han mådde så dåligt att han inte kunde äta, fast han sagt att han var hungrig. Jag blev väldigt orolig. Två gånger tidigare har stark huvudvärk med illamående betytt att det var en elakartad tumör. Jag såg allt som i en film hur det var de tidigare gångerna, hur vi åkt till sjukhuset och hur vi fått det svåra beskedet två gånger. Samtidigt tänkte jag att man kan ju faktiskt ha ont i huvudet och må dåligt utan att det betyder att man har en hjärntumör. Men det är svårt.....

Eteriska oljor och Reiki
Jag gav Bruno PanAway, Brain Power och Pepparmint (eteriska oljor) under fötterna med Vita Flex tekniken och jag strök på rikligt på panna, tinningar och nacken. Under kvällen fick han några omgångar med Reiki och mellan 21:oo och 21:20 gav Sabine (som bor i Tyskland) och jag Bruno distansreiki samtidigt. Vid det här laget hade Bruno somnat och vid 23:00 vaknade han och sa att illamåendet och huvudvärken var borta. Jag var sååå lättad och jag är så tacksam över att den jobbiga huvudvärken försvann och att vi kunde sova ordentligt hela natten och se positivt in i framtiden.

Förr när Bruno fick huvudvärk kände jag mig alltid hjälplös. Jag kunde inte göra något förutom att ge honom en tablett och ett glas vatten. Nu sedan oljorna och Reikin kommit in i vårt liv kan jag göra något och hittills har det hjälpt. Reiki är fantastiskt - det hjälper. Och oljorna är verkligen Gudagåvor.

Samtal med Bertil
Senare under kvällen pratade jag med Bertil, det är han som mäter energier. Mitt samtal med honom lugnade mig, han säger att det inte finns några cancerenergier hos Bruno och att huvudvärken troligtvis beror på Brunos högra öga. Han tror att det är myelinet eller det sk isoleringsskiktet runt synnerven som är nedsatt. Detta gör att den information som ögat tar in inte riktigt kan sorteras och då svarar syncentret i hjärnan med att skicka ut signaler (smärta) om att något inte står rätt till. Nästa steg är hur stärker man myolenet?

Igår torsdag mådde Bruno prima och idag likaså. Hos ansiktszonterapeuten försökte Bruno att "gå tillbaka till smärtan" och känna den och att visualisera och trycka bort den. Nu när allt var frid och fröjd och spänningarna från de senaste dagarna släppte kände jag att jag fick en tilltagande huvudvärk. Det är sällan jag har ont i huvudet och när jag väl får det är det jobbigt. Vid 18-tiden tog jag PanAway och tro det eller ej efter mindre än 3 minuter kände jag hur huvudvärken lyftes uppåt. Tack, för att oljorna har hittat hem till oss.


Idag ska Bruno till Ray Nepaul (akupunktör och kiropraktor). Det var länge sedan Bruno var hos honom men vi tror att det finns en del saker som Ray kan finjustera. Han ska fokusera på att öppna Brunos energibanor.

Ansiktszonterapi

För en vecka sedan var Bruno på sin ansiktszonterapi som han går på 1 ggr per vecka sedan 1 år tillbaka. Efter behandlingarna märks det direkt att Bruno "lyfts" han utstrålar mer energi och tröttheten är borta. Ofta kommer tröttheten tillbaka efter 1-2 dagar. Men i torsdags skulle Magaretha Gräsman, http://www.kroppsverkstan.nu som terapeuten heter, fokusera mer på Brunos trötthet. Efter behandlingen var Bruno pigg ända tills igår kväll och då hade han jobbat under dagen. Tröttheten var alltså borta i 4-5 dagar. Det var mycket positivt och jag hoppas att de fortsatta behandlingarna kommer att hjälpa Bruno att känna sig piggare och starkare fysiskt. Bruno ska till Margareta imorgon igen. Det ska bli spännande vad den behandlingen ger.

Ansiktszonterapi är relativt nytt i Sverige. Det har bara funnits här i ca 5 år fast tekniken är äldre än fotzonsterapi. Ansiktszonterapin har sina rötter i orientalisk medicin och är en kombination av zonterapiteknik från sydamerikanska indianstammar och modern neuroanatomisk forskning. Det är Lone Sorensen Lopez som utvecklat behandlingsformen. http://www.facialreflexology.com/ .

Det är nu mindre än en vecka kvar till magnetröntgen. Allt är bra med Bruno. Bruno är frisk och stark och full av energi. Varenda cell i Brunos kropp är perfekt.

Det här gjorde/gör vi

Nedan har jag gjort en sammanställning på vad vi gjort. Jag sökte efter information på internet, jag läste många böcker (och gör fortfarande) om självläkning, immunförsvar, healing och tankens kraft. Jag bad Gud om hjälp att han skulle visa oss rätt väg för Brunos helande. Nedanstående saker har vi gjort för att stärka Bruno och för att höjja immunförsvaret. Vi har varit noggranna med att komma till rätt person med hög kompetens och samtliga personer i listan nedan (alltifrån healers, akupunktör, tandläkare, terapeuter etc) har alla varit positiva och trott på Brunos läkning, trots den dåliga prognosen. Till sist, är det allra viktigaste Brunos positiva inställning till sin sjukdom och tillfrisknande. Han har aldrig pratat illa eller negativt om sin tumör eller sjukdom. Han har hela tiden varit i ett mottagande accepterande tillstånd. Samtidigt har han inte identifierat sig med sjukdomen. Det kan låta konstigt men det är det bästa jag kan förklara.


December -06 Fick vi reda på att Bruno hade en elakartad hjärntumör. Glioblastoma multiforme IV. Det blev en omedelbar operation, där man fick bort hela tumören.


Mars-Apr - 07 Kombinerad strålning med cellgifter


Maj-Juli -07 Cellgifter, nu med högre dog


Vitamintillskott D-vitamin hög dos, Selen, Homeopatpiller, Grönt te, Hajbrosktabletter (hajar får inte cancer), grapefruktextrakt tabletter, Graviola, C-vitamin 1mg per dag, Lapacho te. m.m som jag ska komplettera med inom kort.


Mars -07 började Bruno hos HälsoLasse i Trollhättan. HälsoLasse är specialiserad på utrensning av kvicksilver, homeopat och D-vitamin och selenfantast. Bruno går fortfarande hos honom och äter fortfarande tillskott av D-vitamin och selen. http://www.halsolasse.se/


Mars-Aug -07 Gick Bruno ett 20-tal gånger till akupunktören Ray Nepaul. Ray har stor erfarenhet och var en utav dom första akupunktörerna i Sverige, han började 1975. Ska man till en akupunktör är det Ray man ska till. Efter alla nålsessioner har Bruno knappt haft ont i huvudet alls. Fantastiskt!!! Tel till Ray Nepaul: 031- 156075

April-Juni -07 Tog vi bort Brunos amalgamfyllningar. Det är viktigt att det görs av en kompetent tandläkare. Det finns 1000-tals personer som blivit kvicksilverförgiftade och sjuka eftersom amalgamfyllningarna tagits bort på fel sätt av tandläkare som inte skyddar patienten från amalgamångorna. Vi var beredda att åka riket runt för att hitta en kompetent tandläkare, vi hittade tandläkaren vi sökte efter i vår stad Kungsbacka. Han heter Michael Hellquist och är en av dom bästa i Sverige. http://www.tandlakarehellquist.praktikertjanst.se/

Våren -07 Stör av sovrummet: Vi slängde den gamla madrassen med stålspiraler (som var nyinköpt) och köpte en madrass med naturmaterial och ekologisk bomull. Metall leder elektromagnetisk strålning. Vi tog bort TV:n och klockradion från sovrummet. Under några månader drog vi också ut kontakten till läslamporna innan vi somnade för kvällen.



April-Juni -07 Bruno gjorde en hårmineraltest, blodprov och avföringsprov som skickades till Tyskland för analys. Vi gjorde detta hos xxxxx. Resultatet på proverna visade att syretillförseln i blodet var låg och att Brunos Ph-värde var lågt och att han hade brist på några mineraler. Vi köpte en massa kosttillskott och en dyr svamp i tablettform och Bruno tog ett Mineralpulver för att höja ph-värdet. Sofie var duktig och hennes specialité är egentligen att hjälpa personer med hår och hårbottenproblem.


April -07 Bruno började använda Frankinsence, en eterisk olja från Young Living. Idag använder Bruno flera av YL´s eteriska oljor. http://www.youngliving.com/ vid beställning ange No 946816





Maj -07 Testade vi vårt vatten. Vi har egen brunn och ville kolla att vattnet hade bra kvalitet.


17 juli - okt -07 Gick Bruno på polaritetsterapi hos Barbro Swats i Göteborg. Hon kom fram till att Brunos leverfunktion var nedsatt och jobbade bl. a med detta. Hon jobbade också med kristaller och healing och integrerade detta i polaritetsbehandlingen. Bruno tog också Bach's blomsterdroppar.

20 juli -07 Tumören var tillbaka, lika stor som när den upptäcktes första gången. Den var ca 6 cm i omfång och låg bakom höger pannlob (precis där den legat innan operationen) + att den var på väg över till vänster hjärnhalva.

Läkarna sa att det inte fanns något mer att göra. Cellgiftsbehandlingen avbröts och det enda Bruno fick med sig var recept på Cortisontabletter. "Njut av barnen den tiden du har kvar" sa läkaren.



25 Juli -07 Bruno fick en Hormonspruta med Progresteron intramuskulärt i skinkan, han fick 10ml av Depo Provera från Phizer. 150mg/ml. Det här var en välsignelse. Brunos symptom (han bet sig i tungan när han åt, det rann från vänster mungipa när han drack, huvudet hängde åt vänster sida och han var väldigt trött) försvann efter bara några dagar.



Augusti-september - 07 Leverkur. Det tar 6 veckor för levern att förnyas, då har varenda cell bytts ut. Brunos lever var nedsatt och behövde en reningskur. I 6 veckor drack Bruno följande drink varje morgon: 2 pressade apelsiner, 1 pressad citron, 1 msk linfröolja och 3-4 pressade vitlöksklyftor. Drick denna drink till frukost och ät inget förrän till lunchen. Under dessa 6 veckor undvek Bruno socker, vitt mjöl, kött, mejeriprodukter och alkohol. Ät mycket fräscha sallader och lättsmält och nyttig mat. Köp så mycket ekologiskt du kan.



Augusti - januari -08 Fick Bruno distansreiki från Sabine 2 ggr per dag. Reiki är en energibehandling. Sabine bor i Tyskland och har aldrig träffat Bruno. Det hon gjorde var fantastiskt, hon är en person med ett stort och varmt hjärta. Varje morgon när hon gav Bruno Reiki svettades han och så här i efterhand är jag övertygad om att svettningarna var utrensning.

Oktober -07 SantaMonica i Falköping är ett holistiskt behandlingscenter. Bruno var där i 2 veckor. Här fokuserar man på det friska och jobbar med att stärka immunförsvaret. Läs mer på hemsidan för mer info om behandlingarna. http://www.santamonica.se/


November -07 - Fortsatte Bruno med ansiktszonterapi som han tidigare provat på SantaMonica. Bruno går på behandling 1 ggr per vecka och gör detta fortfarande. http://www.kroppsverkstan.nu/ hos Margareta Gräsman.
November -07 Träffade vi Alex Orbito som är en Filipinsk healer. Han gör sk "psychic surgery" vilket betyder att han opererar med bara händerna. Bruno fick 6 behandlingar av Alex. Det som sker under en behandling är svårt att förklara, men det är verkligen helt otroligt och man måste ha upplevt det själv för att tro det. Alex är en underbar man som utstrålar en otrolig värme och kärlek. http://www.pyramidofasia.org/

December -07 får Bruno en ny progresteronspruta, den här gången 3,3 ml.

December -07 kommer vi i kontakt med Bertil Kvant. Han jobbar med avstörning av elektromagnetiska fält och mäter energier på Bruno. Bertil mäter Brunos energier på distans, vi har aldrig träffat Bertil. Tack vare Bertil kom vi fram till att Bruno hade parasiter och att hans fysiska kropp var nedsatt pga av strålning från datorer, mobiltelefon, GSM master, radar, elen iväggarna m.m. Allt detta är nu avstört och Bruno bär ett halsband med kristaller som skyddar Bruno från all skadlig elektromagnetisk strålning. Vi är fortfarande i kontakt med Bertil. Tel: 0418-20090 buenavit@telia.com


Januari -08 började jag ge Bruno Reikibehandlingar. Är du intresserad av Reikibehandling (även på distans) kontakta mig. Tel: 0300-63866

Februari - 08 började jag ge Bruno Regndroppsterapibehandlingar med eteriska oljor. Behandlingen höjjer immunförsvaret, är utrensande och renande. Oljorna jobbar på den fysiska, emotionella och andliga nivån. Bruno får en behandling ca varannan vecka. Är du intresserad av Regndroppsterapibehandling kontakta mig. Tel :0300-63866



Februari -08 börjar Bruno dricka ett litet glas med Ning Xia Red juice (vargbärsjuice) varje morgon. Vargbärsjuicen är en superdryck och har mycket höga halter av antioxidanter. Till flingorna tar han 1-2 msk torkade vargbär som har det högst kända halterna av antioxidanter som man känner till. http://www.ningxiared.com/ Vid beställning ange No: 946816

Februari -08 använder Bruno dagligen förutom Frankincense eteriska olja också Brain Power som är en oljeblandning. http://www.youngliving.com/ Vid beställning ange No: 946816

Mars - 08 blev Bruno initierad till Reiki 1 och i maj till Reiki 2. Bruno behandlar sig nu själv dagligen med Reiki och det är en helt underbar behandling. Vi kan inte vara utan Reiki - det är en del av vårt liv nu. Reiki är en energibehandling som sker med handpåläggning. Reiki jobbar inte med symptom utan med orsaken. Energin går dit den behövs och en behandling är högst avslappnande och avstressande och kraftgivande. Bruno blev initierad till Reiki 1 och 2 av Maud Silverbåge Henriksson www.vibrantlife.se


April -08 börjar Bruno jobba igen som systemutvecklare 2 dgr per vecka och gör så fortfarande.

Maj-aug -08 Gick vi på yoga och meditation 2 ggr per vecka. Vi mediterade också sommaren -07. Bruno fick också en hypnos, en s. k. djup avlappning där han visualiserade sig som en frisk 70-åring. Vi gick hos Brienne Glyttov http://www.brienne.com/

Sommaren -08 Gick vi till en healer några gånger. http://www.sarahkka.se/

Under hösten -08 har Bruno tagit olika vitamin- och mineraltillskott. Magnesium, Kalk, C-vitamin, B12, Folsyra, Järn, Selen, D-vitamin och Biotin, MSM och glaubersalt. Bruno har också tagit olika renande och stärkande kurer från Young Living (Multigreens, ComforTone, Inner Defense)

Förutom ovanstående gör vi följande kontinuerligt:

• Promenerar nästan varje dag
  
• Spinning och Gympa 2 ggr per vecka
  
• Köper så mycket ekologisk mat det bara går


• Undviker socker, vitt mjöl


• Inget griskött, nötkött ibland.


• Dricker minst 1 ½ liter vatten per dag.
  
• Dricker Rejuvelac emellanåt.


• Groddar mungbönor, linser etc


• Dricker syresatt vatten.


• Till och från Ph-pulver som höjer Ph-värdet.
  
• För att undvida elektromagnetisk strålning från rakapparaten använder Bruno en vanlig rakhyvel.
  
  

Resultat från Magnetröntgen:


September -07 hade tumören gått ner nästan 30 %


Januari -08 hade tumören gått ner sammanlagt över 50%


Juni -08 syntes bara en skugga.


3 December -08 är nästa röntgen..... (inlagt i efterhand: ännu bättre än i juni Yipeeee)

Varje dag sedan februari -07 har jag en affirmation, bön eller mantra som jag säger 10-50 ggr per dag. Det lugnar mig och stillar mina tankar. Varje morgon och kväll tackar jag för att Bruno mår bra och för att han är med oss.

Bruno är frisk och stark

och full av energi.

Varenda cell i Brunos kropp är perfekt.

I väntan på Magnetröntgen

Den 3 december 2008 kl 10.00 har vi fått en ny tid för magnetröntgen. Det är alltid obehagligt och nervöst tiden innan en MRT. Jag tycker att det är så svårt nu - jag försöker tränga bort mina negativa tankar. Olika tankar bara snurrar runt i huvudet och jag är på helspänn. Bruno fick den här tiden eftersom han i september en fredag morgon vaknade med att han såg 2 stora fläckar på höger öga. Vi trodde att det var en reaktion av ansiktszonterapibehandlingen Bruno fått dagen innan. Enligt Margareta (terapeuten) skulle blockeringen släppa efter 3-4 dagar, men det gjorde den inte. Efter drygt en vecka var de svarta prickarna kvar fast då betydligt mindre.

Nu efter snart 2 månader är fläckarna borta men han ser istället suddigt på höger öga. Ofta är det suddiga helt borta men korta stunder kommer det suddiga tillbaka. Ögonläkaren fann en blödning på näthinnan och man har inte hittat orsaken till detta. Alla prov på blod och vitaminer visar att Bruno har bra värden. Så därför har Bruno nu fått en ny tid för magnetröntgen för att se om man kan få en förklaring.

Igår kväll när Bruno kokat the glömde han stänga av plattan. Vad kan det betyda? Jag vågar inte tänka på varför han glömde att stänga av plattan. Och det senaste har han glömt sin väska några gånger. Tidigare har han aldrig glömt sådana saker. Han har varit väldigt noggran och det har snarare varit han som påminnt mig om olika saker, för att det är jag som har tendens att glömma. Men han var trött igår och det kanske har sin förklaring, men jag tycker inte att det är ett skäl till att glömma stänga av plattan, det är inte likt Bruno. Jag är självklart orolig. Allt är så osäkert, jag hoppas så på ett glädjande resultat den 3 december. Jag måste ha tillit och tro på att Bruno är på väg att bli frisk och hel och den vägen är inte fri från hinder.

Gode Gud, allt är bra med Bruno.

Bruno är frisk och stark och full av energi.

Varenda cell i Brunos kropp är perfekt.

Januari 2007 -I väntan på strålbehandling

Bruno mådde förvånansvärt bra efter operationen. Dagen efter operationen var han redan uppe och gick. Och efter ca 3 dagar tog vi en liten promenad ute bland sjukhusbyggnaderna på Sahlgrenska. Ca 1 vecka efter operationen fick Bruno komma hem. Vi skulle träffa Neurologen i Varberg efter helgerna för att få information om fortsatt behandling och starta igång strålbehandlingen. Innan operationen fick vi information om att strålbehandling skulle sättas in så snart som möjligt efter operationen.

Den 3 januari 2007 skulle kirurg, onkolog och patolog ha Tumörrond på Sahlgrenska för att bedöma vilken typ av strålbehandling Bruno skulle få. Fredag den 5 januari träffade vi Neurologen i Varberg för att få information om tumörronden och strålbehandlingen. Efter några minuters småprat om operationen och hur Bruno mådde frågade jag när strålbehandlingen skulla påbörjas och vad som sagts på tumörronden som ju ägt rum ett par dagar tidigare. Han såg förvånad ut och loggade in på datorn för att ge oss svar. Han visste ingenting!!! Jag blev också förvånad över att Neurologen inte varit mer påläst innan Brunos första återbesök efter operationen. Det är väl han som ska säga vad som ska ske härnäst och vara uppdaterad på vad som sagts på tumörronden.

SJUK husapparaten Bruno och jag satt i rummet på varsin besöksstol och såg på medans han sökte information på datorn utan resultat för att sedan ringa runt till sin sekreterare och annan personal på Sahlgrenska och Jubileumskliniken. Det tog en stund, tills han fick reda på att Brunos fall inte tagits upp på den senaste tumörronden. Någon förklaring till detta fanns inte. Regel är att efter en operation av en elakartad tumör skall patienten tas upp på tumörronden inom en vecka. Nu var det redan försenat pga jul- och nyårshelgen och man hade alltså missat Bruno den 3 januari. Nästa tumörrond var onsdag den 10 januari. Brunos ärende hade fallit mellan stolarna. Det var helt ofattbart, det var ju bråttom. Tumörrondens resultat ligger till grund för strålbehandlingen. Jag hade förväntningen om att Neurologen med remissansvar skulle vara den person som skulle "ha koll på" Brunos fortsatta behandling och informera oss om nästa steg vid vårt besök. Jag kunde bara konstatera att man inte kan förlita sig på sjukhusapparaten och att patienten måste ha en frisk person vid sin sida som har full koll på allt.

Nyårsafton 2007

Mitten av januari 2007 - Tjocktarmsinflammation
Knappt en månad efter operationen vaknade jag av att Bruno låg och vred sig och sa att han hade ont i magen. Vi åkte först till närakuten i Kungsbacka där en läkare inte vågade säga eller göra något med Bruno. Så vi åkte till akuten till Varberg. Där fick Bruno ligga på en säng i korridoren i flera timmar. Akuten var överfull, mest med gamla människor, Bruno var den yngsta och Bruno var nyopererad från en elakartad hjärntumör och nu hade han ont i magen. Sent på kvällen fick vi reda på att Bruno drabbats av en tjocktarmsinflammation. Som om det inte var nog med allt annat så skulle mer därtill. Till saken hör att Bruno haft 2 tjocktarmsinflammationer några år tidigare. Han fick då antibiotika och blev bra. Nu efter ett så stort kirurgiskt ingrepp var kroppens försvar extra utsatt och hade uppenbarligen tillåtit en inflammation i tjocktarmen få fäste. Så här i efterhand förstår jag att Brunos tjocktarm varit nedsatt i flera år och det var en orsak till att hjärntumören utvecklades. Hjärna och tarm hör ihop. I tarmen finns många hormoner och tarmens hälsa är direkt kopplat till hjärnan. Utveckla mer ...........


Bruno fick ligga kvar på Varbergs sjukhus i några dagar, den här gången pga tjocktarmsinflammation.


Bruno tröstar mig
Jag kommer ihåg att jag ville att Bruno skulle vara ute och gå så mycket som möjligt. Vi tog promenader nästan varje dag och under dessa promenader pratade vi om hjärntumören, hur Bruno mådde och jag kunde inte dölja min oro och rädsla. Bruno var totalt lugn och jag tyckte att han inte på något sätt visade oro för diagnosen Glioblastoma multiforme grad IV, det var som om han inte blivit opererad och det var som om han inte insåg att det var en extremt allvarlig tumör och att han ju skulle dö snart. Jag frågade Bruno om han förstod hur allvarligt det var. Och jag grät och jag blev tröstad av Bruno. Det var han som tröstade mig. Det var han som var sjuk och det borde ju vara jag som var den som tröstade Bruno och stöttade honom. Men jag kunde inte, jag var så ledsen och jag ville inte förlora Bruno.

Bruno sa ofta till mig: oroa dig inte.

Jag mår ju bra nu.

Det kommer att ordna sig.

Statistik är bara statistik

Han tröstade mig för stunden, men jag tyckte ändå att han inte insåg hurpass
allvarlig den här sjukdomen var. Jag hade sökt efter information på internet
och det var nattsvart. Enligt statistiken avlider de flesta inom 2 år. Sjukdomen var ju obotlig, så hette det ju. Behandlingen tar inte bort tumören utan den fördröjjer bara återkomsten.
Bruno däremot var inte intresserad av att ta reda på information om sin
sjukdom på internet. Den enda information han visste var det läkaren sagt + att jag berättade för Bruno om den dystra statistiken. Bruno förblev lugn och nästan oberörd. Och Bruno
fortsatte att trösta mig.

Nu nästan 2 år senare har Bruno ännu inte haft någon "reaktion" eller visat sina känslor efter han fick diagnosen och allt det andra han gått igenom. Jag tänkte att det måste ju komma fram förr eller senare. Men nej, inget än. Han är lika lugn som alltid och har hela tiden sett ljuset och varit positiv. Ibland tycker jag att det nästan är onaturligt. Kanske är hans känslor så undantryckta och ligger blockerade att han helt enkelt inte kan få fram dom. Måste han visa sig stark för att trösta mig? Jag vet inte. Jag börjar förstå mer och mer att Bruno har ett stort ljus och kraftkälla inom sig som han har kontakt med och det är hans största styrka.

I början på mars påbörjade Bruno sin strålbehandling kombinerad med cellgift Temodal. I 6 veckor varje vardag åkte vi in med Taxi till Sahlgrenska för strålningen.

Efter strål- och cellgiftsbehandlingen åkte vi en vecka till Turkiet.

Bruno och jag

Melissa med pappa

Vid det här laget tog Bruno flera olika kosttillskott.

Wow - Gary Young har startat en blog

Fick precis reda på det "oljeforumet" som jag är med i på Yahoo groups att Gary Young nyligen startat en blog. http://www.dgaryyoung.com/blog/ Verkligen jättekul!!!

Gary Young är grundaren till Young Living http://www.youngliving.com/ och en av de mest framstående personer idag när det gäller eteriska oljor och forskning inom det området. Det ska verkligen bli intressant att få följa hans blog och få ta del av hans kunskaper. Det är ju Young Livings eteriska oljor som blivit en passion i mitt liv därför att dom ger fantastiska resultat. För bra för att vara sant nästan.

Lyckad Operation

14 dec 2006
Det blev totalt kaos. Totalt kaos. KAOS
Jag fick en lugnande tablett av en sköterska som rådde mig att inte köra bil hem. Jag vet inte hur det gick till men jag körde hem. Livsfarligt!!! Jag visste inte vem jag skulle ringa och besvära med att köra mig hem.


Energicirkel på mattan
Väl hemma igen berättade jag det ofattbara för barnen som då var 9, 10 och 12 år gamla. Jag minns att jag grät mycket, jag vet inte om barnen förstod hur allvarligt det var. Men dom försökte trösta mig så gott dom kunde med sina kramar och "mamma det ordnar sig" Jag bestämde mig från första stund att barnen skulle få samma information som jag fick och att dom skulle få "veta allt". Vi satte oss på golvet i Melissas rum i en cirkel och höll varandra i händerna. Var och en skulle tänka en positiv tanke om Bruno och försöka föreställa sig hur han skulle bli frisk. Vi bad alla om att vi tillsammans skulle klara det här. Hemma var allt i en enda röra, det var ostädat, halva vardagsrummet var fullt med grejjer vi skulle ha med oss till Madagaskar och det fanns inget att äta. Vad tomt huset var utan Bruno. För tomt. Det var så overkligt.

15-20 december 2006
Dom följande dagarna var helt upp och ner. Jag fick lugnande tabletter och sovtabletter på vårdcentralen. Jag ordnade att barnen fick sova hos en väninna och kollega till mig. De lugnande tabletterna hjälpte, men jag fick inte köra bil med dom. På något sätt fixade jag att jag fick skjuts till sjukhuset de första dagarna. Sömntabletterna hjälpte inte men de lugnande tabletterna hjälpte i 3-4 timmar. På dagarna var jag med Bruno på sjukhuset och barnen var också där några gånger. Måndagen den 18 december kom Brunos föräldrar och Bruno fick komma hem på permission några dagar innan han skulle opereras. Han fick kortison som fick ner svullnaden som satt runt tumören och han kände sig också bättre.


Vi försökte komma ut varje dag och ta promenader. Den 21 december åkte jag med Bruno till Sahlgrenska för inskrivning.

Operation den 22 december kl 08.00

Fredag den 22 december steg jag upp 04.30 på morgonen för att åka in till Sahlgrenska och vara med Bruno innan operationen. Jag var väldigt trött, jag hade inte sovit på flera dagar men nu var det den stora dagen. Innan jag gick in på rummet där Bruno fortfarande sov fick höra att han haft ett epileptiskt anfall några timmar tidigare. Det var tumören som tryckte på.
Jag fick följa med Bruno in i operationsrummet och träffa narkosläkaren och sköterskor och hålla Bruno i handen när han fick bedövningen och vara där tills han somnat. Sedan stod jag utanför och brast ihop igen, en underbart snäll undersköterska kom ut och tröstade mig. Jag kände att jag måste ut och få luft.

Krama ett träd - det hjälper
Jag promenerade över till Botaniska trädgården. Jag kände mig så otroligt ensam och jag var rädd. Jag försökte föreställa mig hur det gick till när man nu skulle skära upp Brunos skallben och ta ut tumören. Det var en stor operation och det fanns risk för blödning eller att något gick fel. Tänk om Bruno skulle klara operationen men bli personlighetsförändrad efter ingreppet. Det snurrade många tankar i mitt huvut och jag var rädd och kände mig så liten. Det var bara så ofattbart. Jag blev ståendes vid ett träd och kramade om det säkert över en timma. Det var min tröst och jag bad om att operationen skulle lyckas och att Bruno skulle bli frisk. Jag måste säga att jag faktiskt kände att trädet lyssnade på mig och tröstade mig för jag kände mig lugnare när jag kramade trädet. Det var skönt. Jag tog en liten sväng bland de nästintill tomma grusgångarna och vid 11:15 ringde kirurgen och berättade att operationen lyckats och att Bruno nu låg på uppvaket. På väg tillbaka ristade jag in ett hjärta i trädet som tröstat mig med Brunos och mitt namn. Några månader senare visade jag trädet för Bruno.

Jag glömmer aldrig när jag såg Brunos säng rulla in i korridoren vid lunchtid. Han hade ett stort bandage runt huvudet och när jag kände på hans bara axlar var han kall efter att ha åkt från operationsrummet i hissen och korridorerna till avdelningen. Väl inne på rummet såg jag till att han fick extra filtar på sig och höll honom i handen tills han vaknade. Det första orden jag kunde höra var "Heureusement que tu es là. Jag blev så glad, han kände igen mig och han var glad att se mig. Senare när han piggnat till ytterligare frågade jag frågor om våra flickor och han hade full koll på födelsedagar m.m, vilket lugnade mig avsevärt.

Jag blev kvar på Sahlgrenska i 4 dygn tillsammans med Bruno. Jag fick sova i ett rum på avdelningen mittemot som skulle ha julstängt. Hemifrån kom det många telefonsamtal från svärföräldrarna som skällde ut mig för att barnen var för besvärliga. Barnen grät och ville att jag skulle komma hem - det var rent kaos hemma. Det var bara för mycket. Räckte det inte med att Bruno fått en obotlig hjärntumör och att han precis blivit opererad. Jag förstår att barnen var besvärliga, men det är ju barn och jag önskar att jag fått stöd från mina svärföräldrar istället för skuldkänslor och fick höra att dom minsann skulle varit i Marocko istället för att passa ouppfostrade barn. Det var ofattbart. Jag försökte tala både svärföräldrar och barnen till rätta men kände att det är hos Bruno jag ska vara och dom fick klara sig så gott dom kunde hemma.

Det blev ingen Madagaskar resa för oss - det här blev början till en ny resa.

PanAway mot huvudvärk

Idag vill jag skriva om Young Livings fantastiska eteriska oljor. Dessa oljor är Levande Energi eller naturens innersta kärna. Young Livings oljor är av terapeutisk klass för de framställs på ett naturligt sätt, utan överdriven bearbetning och förfining.

Jorden och plantan skall vara helt fri från kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Jordförbättring sker med enzymer, mineraler och organisk mylla. Mineralinnehållet är avgörande för utvecklingen av plantan.

Tidpunkten för skörden är en av de viktigaste momenten för produktionen av eteriska oljor. Om plantan skördats vid fel tidpunkt på säsongen eller vid fel tidpunkt på dagen påverkar detta direkt kvalitén på den eteriska oljan.

Ett exempel:

Tysk Kamomill som skördas på morgonen kommer att ha högre halter av Azulene (stark antiinflammatorisk komponent) än om den skördas på sena eftermiddagen.

Dagg och blomning Hur mycket dagg det finns på bladen, hur stor procentenheten som är i blomning och vädret 2 veckor innan skörden påverkar också hur verkningsfull den eteriska oljan kommer att bli.

Destillationsanläggningen bör ligga så nära skördeplatsen som möjligt för att minska uttorkningen av växten. Långa transporter ökar risken för exponering av avgaser, mögelangrepp, damm och kemiska partiklar.

Ångdestilleringen avgör hur verkningsfull den eteriska oljan kommer att bli. Det gäller att bevara så mycket som möjligt av växtens kemiska beståndsdelar. Därför skall ångdestilleringen ske med låga temperaturer och lågt tryck och växtmaterialet skall ligga i kärl med rostfritt stål och inte i kärl av koppar eller aluminium. Destillationstiden, temperaturen och trycket varierar för varje planta.

Optimal ångdestillering sker med

• låg tempteratur


• lågt tryck


• lång destillationstid


• endast oljan från första tappningen
  
  

Ett exempel:

Cypress behöver minst 24 timmars destillation med ca 130 C och 2,2 kg tryck för att få ut de aktiva terrapeutiska komponenterna. Om man minskar destillationstiden med bara 2 tim så försvinner 18-20 viktiga komponenter från oljan.

? Jag undrar hur många fabrikanter av oljor som har kunskap om hur man får fram 100 % rena eteriska oljor med terapeutiska egenskaper. Vill man tjäna pengar så bryr man sig inte om växten är biodynamiskt odlad, om destillationstiden är 4 timmar istället för 15, om destillationtemperaturen och trycket varit för höga. På så vis producerar man oljorna snabbt och billigt. Det är också vanligt att man använder oljan som kommer från 2:a eller 3:e tappningen av destilleringen - denna olja är inte lika kraftfull som den första destilleringen. (är det inte likadant med vinproduktion?) Det är mycket vanligt att man använder hybrider av t ex lavendel. Dessa hybrider har inte samma kemiska beståndsdelar som Lavendula augustifolia.

Visste du att:

Det behövs ofta en hel planta eller mer bara för att producera en enda droppe av eterisk olja.

En kollega till mig provade PanAway, en eterisk oljeblanding (bestående av vintergröna, pepparmynta, immortell och kryddnejlika) med fantastiska resultat. Hon har för det mesta ont i huvudet, så gott som dagligen. Efter att ha strykt på PanAway utspädd med lite V6 (vegetabilisk olja) på panna, tinningarna och nacken försvann huvudvärken nästan omedelbart. Hon var sedan fri från den molande huvudvärk som hon brukar ha i 2 hela dagar. Dag 3 var huvudvärken tillbaka.



Vill du prova på Young Livings eteriska oljor beställer du dom på http://www.youngliving.com/ eller ringer +44 1480862840 . Ange No: 946816. Det går också bra att kontakta mig. Tel: 0300-63866

En hjärntumör och den är elakartad

Torsdag 14 december 2006 efter att barnen kommit iväg till skolan körde jag ner till Varbergs sjukhus. Jag sökte upp Bruno och fann honom liggandes i ett rum med 3 andra patienter. Han hade sovit rätt bra under natten men såg trött ut. Han sa att det "var någonting" på röntgenbilderna. Det jag fick höra var så otroligt, vaddå "någonting"???? Jag förstod ingenting, men kände direkt att det inte var bra. Jag gick ut och pratade med en sköterska för att få ett förtydligande och hon tittade på mig allvarligt och såg samtidigt ledsen ut och berättade att man på datormonografin sett att det fanns någonting i hjärnan och för att kunna se mer exakt skulle Bruno få en magnetröntgen under dagen och få mer exakta besked av en neurolog. Det var så ofattbart och obegripligt att jag inte kunde få in det. Det kändes som om golvet under mig försvann, jag hade ingen fast mark under mina fötter, det fanns ingenting.

Jag undrade ifall dom inte misstagit sig. Jag minns inte så mycket men jag grät så mycket att jag inte kunde gå tillbaka in till Bruno. Jag stod ute i korridoren och försökte ta mig samman, jag måste ju in till Bruno men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det var så ofattbart att det kunde bara inte vara sant. Dom måste sett fel på röntgenbilderna, men jag förstod att så var det inte...

Jag vet inte hur länge jag stod i korridoren utanför Brunos rum och försökte få in det totalt ofattbara att Bruno hade något i huvudet. Där ska det inte finnas något förutom hjärnan förstås. "Tumör" snurrade runt i mitt huvud. Tänk om det var en tumör????

När jag kom tillbaka till Bruno kunde jag inte dölja min oro och rädsla men Bruno var lugn. Jag frågade Bruno vad han trodde att det var, han sa att han visste inte. Han var väldigt lugn. På eftermiddagen gick vi ner till magnetröntgen och Bruno flyttades sedan till Stroke avdelningen 4C. Jag tror det måste varit vid 15-16-tiden som vi blev visade till ett rum där vi snart skulle få träffa en läkare och få resultatet av magnetröntgen. Vi satt i rummet och höll varandra i handen, dörren slets upp och in kommer en läkare i vår egen ålder, han tuggade färdigt något som han höll på att äta. Sedan sa han "det är en tumör" och förklarade vidare att det med största sannolikhet var elakartad tumör som är obotlig och som heter Glioblastom och att det var grad 4. Jag frågade hur många grader det fanns och han sa att det fanns 4 grader och att 4 var den mest elakartade. Jag minns inte så mycket vad Bruno sa, bara att han var totalt lugn. Det var jag som hade alla känslor och visade dom. Läkaren förklarade att det fanns en behandling för hjärntumörer; det första var en operation som skulle följas av strålning och cellgifter. Jag vet inte om det var vid detta tillfälle eller senare som läkaren sa att behandlingen skulle inte ta bort tumören utan att den bara skulle fördröja återkomsten. Det var en sådan typ av tumör som alltid kommer tillbaka.

Det var svart, svart svart. Det var inte möjligt. Varför Bruno? Bruno är ju bara 40 år. Han som är så snäll, han som alltid menar väl och alltid tänker på andra framför sig själv. Nej, inte Bruno. Han förtjänar inte en obotlig hjärntumör. Han får inte dö. Vi har ju våra 3 flickor, dom behöver sin pappa. Och jag då, för mig finns bara Bruno.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ

Hur det började

Sommaren 06 ute med båten

Vi går tillbaka i tiden till hösten 2006. Under sommaren hade både Bruno och jag fyllt 40. Det var en underbart varm och solig sommar så vi var hemma och njöt av samvaro med vår familj, sol, bad, hus och trädgård. Som vanligt fick Bruno ofta ont i huvudet speciellt efter att han ansträngt sig för mycket. Jämfört med mig blev han lätt trött och orkade inte lika mycket. Det hade varit så sedan några år tillbaka. Vi visste att om han gjort för mycket en dag så var det migrän dagen efter. Jag sa ofta till honom att han borde träna mer och gå till gymmet eller Friskis och Svettis, äta nyttigare osv. men han tyckte han att han inte hade tid till det så därför var han rätt otränad. Ibland fick jag med honom på en joggingrunda.

Augusti -06

Efter sommaren var vi båda väldigt trötta och stressade. Vi hade fullt upp med våra jobb, barnen och deras aktiviteter och det bara rullade på. Bruno hade ibland så ont i huvudet att han inte kunde gå till jobbet. Han tog Zomig (migräntablett) och den brukade få bort det värsta. Under våren hade vi bestämt att vi skulle göra vårt livs resa till Madagaskar. Det skulle bli vår 40-års present till oss själva och barnen. Vi såg verkligen fram emot den här resan och hade tagit ett lån på 200 000. Vi var nu mitt i livet och bestämde oss för detta och ville unna oss en flera veckors drömresa + några nya möbler och en platt TV.

Roxane jag och Melissa november -06

(på fotot har jag på mig ett halsband NB (Nicole och Bruno) som jag själv designat, jag lät göra 2 halsband ett till Bruno och ett till mig. Det blev vår 13-åriga bröllopsdagspresent.)


I slutet på november åkte vi till Brunos föräldrar som bor i Paris eftersom vi skulle vara borta över julen. Det jag minns var att jag var väldigt trött och Bruno med. Vi brukar alltid ta ett par joggingrundor i Jardin du Luxembourg och den här gången orkade Bruno knappt ett varv. Jag har också en bild inom mig och det är när vi åker till flygplatsen för att ta planet hem så ville inte Bruno ta av sig mössan i bilen. Han var trött och ville ha på sig mössan. Väl hemma igen hade vi bara några veckor kvar att jobba innan Madagaskaräventyret och det gick i ett med våra 3 döttras julfester och andra aktiviteter i skolan och fritiden. Bruno hade oftare migrän nu och Zomig-tabletterna verkade mindre och mindre. Det tog allt längre tid för Bruno att bli klar på morgonen och vi kom alltid i sista minuten till skolan för att lämna av barnen.

Paris 25 nov -06

Torsdagen den 7 december 2006 skulle Bruno ta tåget till Lund för att besöka en kund. Han missade tåget - han blev helt enkelt inte klar i tid.


Måndagen den 11 december 2006 hade en utav våra döttrar julfest i skolan på kvällen, Bruno hade så ont i huvudet att han inte kunde följa med. Vi brukade alltid följa med hela familjen när det var något i skolan eller om flickorna hade match i fotboll eller handboll. Hela måndagen låg Bruno i sängen, han kom inte upp.


Tisdagen den 12 december 2006 låg Bruno i sängen hela dagen och hade så ont i huvudet att han inte kunde äta. Jag var på jobbet och mådde heller inte bra . Jag bad att få prata med min chef och sa att jag hade svårt för att koncentrera mig och kände mig väldigt stressad och berättade att min man var hemma med migrän. Min chef sa att jag skulle gå hem och vila mig ett par dagar. Jag kände att jag var nära att kollapsa - igen..... Under 2004 hade jag en kollaps och var sjukskriven i 10 mån. Jag var nu "på väg tillbaka" och jobbade heltid igen med mitt jobb som administratör men kände under hösten hur jag mådde sämre och sämre och att jag ständigt var stressad. Tankarna inom mig var "Jag måste bara hålla ut tills vi ska till Madagaskar. Då kan vi vila upp oss och sedan kommer jag säkert att se saker klarare och göra något med mitt liv som får mig i bättre balans. Det måste ske en förändring.... Det måste ske en förändring..... Det måste ske en förändring....." och visst blev det en förändring.....


Onsagen den 13 December Lucia 2006 Bruno kräkte upp frukosten som han försökt äta. Nu blev jag arg. Varför hade han inte gått till Vårdcentralen tidigare? Han hade legat i sängen i över 2 dygn och haft migrän de senaste veckorna med tätare intervaller än tidigare. Vid 10-tiden körde jag Bruno till Vårdcentralen, vi kom in till läkaren direkt eftersom han spytt ner hela toaletten. Blodprover togs och alla värden var OK. Han fick något intravenöst mot illamåendet och huvudvärken och han blev bättre. På eftermiddagen vid 16-tiden tog sköterskan bort droppet och vi skulle hem för nu mådde han ju bra. Vi hade tagit på oss ytterkläderna och innan vi lämnade rummet gav jag honom en liten plastmugg med vatten. Efter två klunkar kräkte Bruno ca 3-4 deciliter. Då bestämde läkaren att Bruno skulle bli röntgad "bara för att utesluta att det inte var en hjärntumör". Det kom en ambulans till vårdcentralen och Bruno skulle till Varbergs sjukhus. Jag grät och tyckte att han såg så trött ut när dörren till ambulansen stängdes och jag pussat Bruno hejdå. Jag ville inte lämna honom ensam, jag ville vara med honom. Jag kände redan en stor saknad efter honom. Det kändes så overkligt att han åkte iväg i ambulansen och att han inte skulle sova hemma i vår säng inatt. Nu skulle jag hem till barnen.

Blodproverna var utmärkta

Häromdagen fick vi resultaten på blodproven och alla värden var på topp. Även B12 som vi ju misstänkte var för lågt, men så var det alltså inte. I dag säger Bruno att det suddiga på ögat är mindre, nu är det ca 10% som är suddigt. Det är möjligt att det är en rejäl blockering som släppt och att det tar tid för den att släppa eller snarare att det tar tid för Bruno att låta den gå helt.

Vi kom precis hem från Föreläsningen om hjärntumörer och en underbar konsert av David M Bailey www.davidmbailey.com . Det var 80-talet personer där och alla med någon anknytning till hjärntumörer. Det var första gången Bruno och jag träffat andra personer så här. Bruno och jag har ju varit i vår egna lilla värld sedan diagnosen och inte haft kontakt med andra människor som har hjärntumörer eller personer med sådan anknytning. Vi har ju levt i sådan ovisshet hela tiden (och gör det fortfarande) men det kändes skönt att berätta för våra bordsgrannar om det vi gjort. Det är verkligen dags nu att dela med oss om "vår resa" och jag börjar nu tro att vi kan ge hopp till andra människor i samma situation och inte minst dela med oss av våra erfarenheter. Fram tills nu har jag inte orkat eller haft modet att dela med mig om våra erfarenheter. Varför? När vet vi om det vi gör funkar? När är man frisk? Vi har tagit en dag i taget och för varje dag som går och Bruno mår bra är ett tecken på att vi är på rätt väg. Men tänk om det bara hjälper tillfälligt? När jag såg annonsen i GP om föreläsningen visade jag den direkt för Bruno och han sa att han var intresserad av att gå dit. Jag blev faktiskt lite förvånad för Bruno ville inte gå med i Svenska hjärntumörföreningen www.hjarntumorforeningen.se då han blev tillfrågad för 1 1/2 år sedan. Han har också alltid sagt nej till att träffa andra personer med hjärntumörer och var heller inte pigg på att träffa psykologer och kuratorer. Sedan visste jag ju också att Roger skulle prata om vad sjukhusen erbjuder och vilka mediciner som är på gång. Allt det har ju inte varit aktuellt i vårt fall. Men jag blev väldigt glad att Bruno ville gå dit. Vi ska nu börja dela med oss om vår historia. Jag har länge tänkt att jag måste dela med mig om vår historia men inte vågat, för när vet jag att vi har klarat det. Jag vill bara dela med mig om det är något positivt med ett lyckligt slut. Det kommer att bli smärtsamt att gå tillbaka, men nu ska jag göra det. Det var allt för ikväll. Godnatt