Sedan ca en vecka tillbaka har vi tagit lite längre promenader än vanligt. Nu är vi ute och går i ca en timma, fast då går vi riktigt långsamt. Jag tycker att det är positivt, för några veckor sedan tror jag inte Bruno hade orkat det. Vi fortsätter med flera olika naturmedicinska och homeopatiska medel. Det kostar mycker och jag har sökt bidrag för detta och fick reda på häromdagen att vi får några 1000-lappar från en fond. Det är jag tacksam för även om det inte räcker länge.
Nu håller jag tummarna för att Nikolay http://www.khoomeiji.narod.ru/khoomei_e.html kan komma till Kungsbacka och besöka Bruno, han kommer nästa helg upp till Gällsnäs i Dalsland för att hålla i ett par kurser. Den 6 juli åker han tillbaka till Rumänien eller var det Ryssland och om han hinner innan planet går kommer han eventuellt till Bruno för att ge honom healing. Nikolay är en schamansk healer och det var ett Medium som sa att han skulle kunna hjälpa Bruno.
Sedan ett år tillbaka har vi kontakt med Sarahkka www.sarahkka.se som också är en schamansk healer. Hon har jobbat mycket med Bruno de senaste månaderna och hon har hjälpt Bruno mycket. Men nu känner jag att det vore bra om Bruno träffar Nikolay också, jag har varit i kontakt med hans assistent sedan över två månader. Så han vet att vi är väldigt angelägna att träffa honom. Vi får hålla tummarna.
Det som är fantastiskt är att Bruno varit stabil i över 4 veckor nu. Låt det fortsätta så så att Bruno får den tiden han behöver för att bli frisk och hel.
Bruno du har fått verktygen för att bli hel - använd dom. Jag och flickorna stöttar dig och vi älskar dig.
onsdag 24 juni 2009
måndag 22 juni 2009
Bruno är stabil
Nu har det gått 4 veckor sedan Bruno fick anfallet och blev inlagd på vårdavdelningen (palliativ) på Kungsbacka sjukhus. Det började ju Långfredagen under påskhelgen att han fick ett anfall och att vi då fick reda på att han hade en ny hjärntumör, den här gången på vänster sida.
Jag är med Bruno varje dag på sjukhuset, beroende på hans dagsform tar vi små promenader ute eller går i korridorerna eller sitter på balkongen och tittar ut över trädtopparna. Bruno var hemma på midsommarafton och var med oss ända till 21-tiden.
Schamanen Marie fortsätter att "jobba" med Bruno och det verkar mycket positivt, alltså energimässigt och Bertils tester verkar också rätt ljusa. Just nu verkar det som om Bruno gått in i ett "pausläge" han bara är. Hans fysiska tillstånd är varken bättre eller sämre. I förra veckan kom en homeopat och tittade på Bruno och ordinerade ett par homeopatmedel + höga doser av C-vitamin och ett baspulver för att Bruno ska hålla sig basisk. Sköterskorna på avdelningen hjälper mig att ge Bruno dessa medel när jag inte är där. Det är jag tacksam för.
Det är tufft och det har pågått så länge nu. Hur länge till ska vi fortsätta att leva i detta vakum? Igår när jag körde in till sjukhuset såg jag en familj med 3 barn som var ute på en cykeltur, det fick mig att bryta ihop totalt.
Gode Gud hjälp Bruno att bli frisk.
Jag är med Bruno varje dag på sjukhuset, beroende på hans dagsform tar vi små promenader ute eller går i korridorerna eller sitter på balkongen och tittar ut över trädtopparna. Bruno var hemma på midsommarafton och var med oss ända till 21-tiden.
Schamanen Marie fortsätter att "jobba" med Bruno och det verkar mycket positivt, alltså energimässigt och Bertils tester verkar också rätt ljusa. Just nu verkar det som om Bruno gått in i ett "pausläge" han bara är. Hans fysiska tillstånd är varken bättre eller sämre. I förra veckan kom en homeopat och tittade på Bruno och ordinerade ett par homeopatmedel + höga doser av C-vitamin och ett baspulver för att Bruno ska hålla sig basisk. Sköterskorna på avdelningen hjälper mig att ge Bruno dessa medel när jag inte är där. Det är jag tacksam för.
Det är tufft och det har pågått så länge nu. Hur länge till ska vi fortsätta att leva i detta vakum? Igår när jag körde in till sjukhuset såg jag en familj med 3 barn som var ute på en cykeltur, det fick mig att bryta ihop totalt.
Gode Gud hjälp Bruno att bli frisk.
tisdag 9 juni 2009
En bra dag
Igår eftermiddag/kväll kände jag ett stort lugn inom mig, ett lugn om att det verkligen kommer att gå bra. Det var så tydligt och så självklart. Gode Gud låt detta vara en sann känsla.
Sedan Bruno "återhämtat" sig från anfallet som han fick för 2 veckor sedan har han varit stabil. Jag tolkar det som mycket positivt. Jag vet att han nu jobbar med sig själv och att det till slut är Brunos val att stanna kvar eller att gå vidare. Det jag kan göra är att fortsätta stötta honom, ge honom naturkosttillskott och ge honom healing. Jag brukar ge Bruno en fotmassage varje dag. Den han fick igår kändes extra bra och den healingen han fick efteråt är jag övertygad om var speciell. Så kändes det för mig i alla fall och Bruno verkade dra allt det han behövde.
Idag fick han taktil massage på fötter och händer och den verkade också vara väldigt välgörande för Bruno. Han somnade. På eftermiddagen hade han pratat om gamla minnen med sina föräldrar som tyckte att han verkade piggare än vanligt.
Imorgon är det skolavslutning. Jag ska följa med Melissa, vår yngsta dotter´, och därefter ska flickorna och jag äta lunch med Bruno. Oftast är jag där själv, eller med 1 eller 2 av flickorna över lunchen. Så imorgon kommer vi att fylla ett helt bord i matsalen.
Tillit, tillit, tillit
tro hopp och kärlek
mirakel
ljus
Sedan Bruno "återhämtat" sig från anfallet som han fick för 2 veckor sedan har han varit stabil. Jag tolkar det som mycket positivt. Jag vet att han nu jobbar med sig själv och att det till slut är Brunos val att stanna kvar eller att gå vidare. Det jag kan göra är att fortsätta stötta honom, ge honom naturkosttillskott och ge honom healing. Jag brukar ge Bruno en fotmassage varje dag. Den han fick igår kändes extra bra och den healingen han fick efteråt är jag övertygad om var speciell. Så kändes det för mig i alla fall och Bruno verkade dra allt det han behövde.
Idag fick han taktil massage på fötter och händer och den verkade också vara väldigt välgörande för Bruno. Han somnade. På eftermiddagen hade han pratat om gamla minnen med sina föräldrar som tyckte att han verkade piggare än vanligt.
Imorgon är det skolavslutning. Jag ska följa med Melissa, vår yngsta dotter´, och därefter ska flickorna och jag äta lunch med Bruno. Oftast är jag där själv, eller med 1 eller 2 av flickorna över lunchen. Så imorgon kommer vi att fylla ett helt bord i matsalen.
Tillit, tillit, tillit
tro hopp och kärlek
mirakel
ljus
lördag 6 juni 2009
Det känns så svårt
Idag känns det sådär. Bruno var väldigt trött på förmiddagen och ville bara vila i sängen och han nickade till ibland. Han är väldigt trött. Jag hoppas att förklaringen beror på att han återhämtar sig efter permissionen i torsdags eftermiddag. Då körde vi hem Bruno och han var här till 19-tiden. Först tittade vi på TV några timmar, för han hade inte lust att gå ut i trädgården eller att gå på en liten promenad. Sedan när vi skulle äta bad jag honom skära till ananasen, vilket alltid varit Brunos favoritgöra och det gjorde han precis som vanligt och slutresultatet blev lika fint som alltid. Därefter skar han också upp tårtan som vi köpt för att uppvakta Brunos mamma som fyllde år dagen innan. Vi sjöng för henne och det gjorde Bruno också. På kvällen körde sedan Brunos föräldrar tillbaka Bruno till sjukhuset och han hade verkat glad att komma tillbaka.
Igår, fredag, då det var rätt dåligt väder tog Brunos föräldrar med honom på en biltur i Kungsbacka. Det var full aktivitet med alla studenter på gatorna och i tutande bilar. Han hade varit road av detta och verkade nöjd i slutet av dagen. Så kanske därför var han så trött idag.
Han får fortfarande en hög dos kortison och jag vet inte vad jag ska säga. Hög dos är ju inte bra, men just nu har läkaren bedömt att det är på 10 + 8 som han ska ligga.
Bruno får Probiotika, Aloeread, Linfröolja, NingXia Red juice och Basica (ett Ph-pulver med olika mineraler för att hålla Ph-värdet nere) och han har precis avslutat en kur med Inner Defence-kapslar från Young Living.
Jag har en spegel på väggen mitt framför datorn och när jag ser mig i spegeln ser jag verkligen ut som ett vrak. Det är ingen vacker syn, mina ögon är rödgråtna och det ser ut som jag åldrats minst 10 år.
Hur ska det här sluta? Jag tycker att han varit ändå rätt stabil den senaste veckan och det får man ju tolka som positivt. Men att se honom så trött idag var tungt. Han är nu också rejält uppsvullen av kortisonet. Jag gav honom som vanligt en fotmassage och Manuela låg bredvid honom i sängen och gosade med honom och han gav henne flera ömma pussar och smekningar. Det var så fint men gjorde samtidigt så ont. Jag blev så ledsen. Barnen behöver sin pappa. Dom förtjänar att få ha sin pappa och Bruno förtjänar att få leva ett friskt helt liv.
Jag undrar hur mycket mitt ego och rädsla finns med i detta. Jag vet att ju mer rädsla jag har för att bli ensam och övergiven desto mer drar jag till mig det. Jag försöker tänka på vad som är bäst för Bruno. Så därför är min bön nu
Gode Gud, låt Bruno bli frisk och hel. Låt Bruno få leva sitt liv fullt ut.
I en av Deepak Chopras böcker kan man läsa om lagen om oberoende
"I oberoende ligger ovisshetens visdom... i ovisshetens visdom ligger friheten från vårt förflutna, från det kända, som är fängelset byggt av våra gamla vanor.
Och i vår vilja att stiga in idet okända, fältet för alla möjligheter, överlämnar vi oss själva till det kreativa sinne som sätter upp orkestern till universums dans."
Manuela kom precis hem nu med svärföräldrarna och Bruno hade varit piggare på eftermiddagen. Det var skönt att höra.
Igår, fredag, då det var rätt dåligt väder tog Brunos föräldrar med honom på en biltur i Kungsbacka. Det var full aktivitet med alla studenter på gatorna och i tutande bilar. Han hade varit road av detta och verkade nöjd i slutet av dagen. Så kanske därför var han så trött idag.
Han får fortfarande en hög dos kortison och jag vet inte vad jag ska säga. Hög dos är ju inte bra, men just nu har läkaren bedömt att det är på 10 + 8 som han ska ligga.
Bruno får Probiotika, Aloeread, Linfröolja, NingXia Red juice och Basica (ett Ph-pulver med olika mineraler för att hålla Ph-värdet nere) och han har precis avslutat en kur med Inner Defence-kapslar från Young Living.
Jag har en spegel på väggen mitt framför datorn och när jag ser mig i spegeln ser jag verkligen ut som ett vrak. Det är ingen vacker syn, mina ögon är rödgråtna och det ser ut som jag åldrats minst 10 år.
Hur ska det här sluta? Jag tycker att han varit ändå rätt stabil den senaste veckan och det får man ju tolka som positivt. Men att se honom så trött idag var tungt. Han är nu också rejält uppsvullen av kortisonet. Jag gav honom som vanligt en fotmassage och Manuela låg bredvid honom i sängen och gosade med honom och han gav henne flera ömma pussar och smekningar. Det var så fint men gjorde samtidigt så ont. Jag blev så ledsen. Barnen behöver sin pappa. Dom förtjänar att få ha sin pappa och Bruno förtjänar att få leva ett friskt helt liv.
Jag undrar hur mycket mitt ego och rädsla finns med i detta. Jag vet att ju mer rädsla jag har för att bli ensam och övergiven desto mer drar jag till mig det. Jag försöker tänka på vad som är bäst för Bruno. Så därför är min bön nu
Gode Gud, låt Bruno bli frisk och hel. Låt Bruno få leva sitt liv fullt ut.
I en av Deepak Chopras böcker kan man läsa om lagen om oberoende
"I oberoende ligger ovisshetens visdom... i ovisshetens visdom ligger friheten från vårt förflutna, från det kända, som är fängelset byggt av våra gamla vanor.
Och i vår vilja att stiga in idet okända, fältet för alla möjligheter, överlämnar vi oss själva till det kreativa sinne som sätter upp orkestern till universums dans."
Manuela kom precis hem nu med svärföräldrarna och Bruno hade varit piggare på eftermiddagen. Det var skönt att höra.
onsdag 3 juni 2009
Ja, nu är det över en vecka som gått sedan Bruno fick sitt anfall och är på Kungsbacka sjukhus. Jag vet inte om han är bättre eller sämre, det är svårt att säga. Snarare är det oförändrat eller sämre. Nu är antibiotikakuren slut och urinvägsinfektionen är borta. Medicinen mot svamp i munnen är också färdig, fast han har fortfarande en vit beläggning längst in på tungan, så svampen är inte borta. Bruno säger ingenting, precis som tidigare men han svarar när jag frågar honom något. Ibland kommer han med helt "fel" svar så något gör att han inte alltid kopplar rätt i hjärnan. Han känner fortfarande inte när han måste kissa. Och han fortsätter att klappa rytmiskt med händerna mot sina lår eller något annat. Det är väl ett sätt för honom att få uttryck. När jag är med Bruno pussar jag honom mycket och håller hans hand eller ben och säger att jag älskar honom- och då säger han att han älskar mig.
För några dagar sedan bestämde jag mig för att inte gå till Bruno igår, tisdag. Jag behövde en dag utanför sjukhuset. Jag har varit där varje dag i 6-7 timmar. Tiden går fort, men när jag går därifrån på eftermiddagen/kvällen är jag helt slut. Och det är då jag måste handla och hitta på vad vi ska äta på kvällen och kanske köra någon utav flickorna till träningen. Vi är alla väldigt trötta nu. Våra två äldsta döttrar och jag har nästan ständigt en värkande klump i magen. Jag tycker inte att våra barn ska behöva ha det. Dom har rätt att få vara barn och känna sig trygga. Just nu blir dom inte speciellt omhändertagna av mig och jag själv är så slut och stressad att jag ibland blir alldeles yr när jag står på benen.
Svärföräldrarna kommer idag
I natt kunde jag inte sova och mina tankar var fruktansvärda, jag ville inte ha så mörka tankar men jag kunde inte hjälpa det. Jag ringde nattpersonalen och dom sa att Bruno sov och att allt var "som vanligt". Efter det kunde jag ändå inte sova. Nu ska jag grejja lite här hemma och duscha och sedan åka in till Bruno. På eftermiddagen kommer Brunos föräldrar. Dom ska komma direkt från flygplatsen till sjukhuset. Dom stannar här i 2 veckor. Det känns skönt att dom kommer, det kommer att kännas bra att det finns någon annan i huset. Det blir också en avlastning för mig. Jag är tacksam för att dom kommer.
Läget är allvarligt med Bruno. Han är rätt "borta". Jag måste sluta pressa honom med mina frågor som " du tänker väl bli frisk?" etc. Det är väldigt egoistiskt av mig att ställa sådana frågor. Jag pratade med ett Medium i måndags och hon sa att hon fick inga indikationer på att Bruno kommer att klara det här. Nu är mitt hopp Marie, den schamanska healern, som hjälper Bruno och Bertil. Han har semester nu och vet inte om att Bruno blivit sämre och är inlagd. Bertil är tillbaka på måndag i nästa vecka.
Gode Gud hjälp Bruno att bli frisk och hel. Ge Bruno den styrka och kraft han behöver för att bli fri från sin sjukdom. Låt Bruno bli en frisk och hel.
För några dagar sedan bestämde jag mig för att inte gå till Bruno igår, tisdag. Jag behövde en dag utanför sjukhuset. Jag har varit där varje dag i 6-7 timmar. Tiden går fort, men när jag går därifrån på eftermiddagen/kvällen är jag helt slut. Och det är då jag måste handla och hitta på vad vi ska äta på kvällen och kanske köra någon utav flickorna till träningen. Vi är alla väldigt trötta nu. Våra två äldsta döttrar och jag har nästan ständigt en värkande klump i magen. Jag tycker inte att våra barn ska behöva ha det. Dom har rätt att få vara barn och känna sig trygga. Just nu blir dom inte speciellt omhändertagna av mig och jag själv är så slut och stressad att jag ibland blir alldeles yr när jag står på benen.
Svärföräldrarna kommer idag
I natt kunde jag inte sova och mina tankar var fruktansvärda, jag ville inte ha så mörka tankar men jag kunde inte hjälpa det. Jag ringde nattpersonalen och dom sa att Bruno sov och att allt var "som vanligt". Efter det kunde jag ändå inte sova. Nu ska jag grejja lite här hemma och duscha och sedan åka in till Bruno. På eftermiddagen kommer Brunos föräldrar. Dom ska komma direkt från flygplatsen till sjukhuset. Dom stannar här i 2 veckor. Det känns skönt att dom kommer, det kommer att kännas bra att det finns någon annan i huset. Det blir också en avlastning för mig. Jag är tacksam för att dom kommer.
Läget är allvarligt med Bruno. Han är rätt "borta". Jag måste sluta pressa honom med mina frågor som " du tänker väl bli frisk?" etc. Det är väldigt egoistiskt av mig att ställa sådana frågor. Jag pratade med ett Medium i måndags och hon sa att hon fick inga indikationer på att Bruno kommer att klara det här. Nu är mitt hopp Marie, den schamanska healern, som hjälper Bruno och Bertil. Han har semester nu och vet inte om att Bruno blivit sämre och är inlagd. Bertil är tillbaka på måndag i nästa vecka.
Gode Gud hjälp Bruno att bli frisk och hel. Ge Bruno den styrka och kraft han behöver för att bli fri från sin sjukdom. Låt Bruno bli en frisk och hel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
