Höstlov

Det var ett tag sedan jag skrev i min blogg. När man bloggar ska man ju göra det regelbundet, jag ska bli bättre på det, skärpning alltså. Jag har ju så många intressanta saker att dela med mig om. Dagens höjdpunkt var lunchen med en god vän. Hon är på samma spår som mig och är på god väg att göra något intressant med sitt liv och göra något som hon tycker om. Jag vill oftare prioritera så här trevliga luncher med likasinnade där vi inspirerar varandra.

Den 10 november blir det mitt första steg mot mitt nya liv. Jag ska hålla ett föredrag om Young Livings eteriska oljor för ett gäng intresserade kollegor. Det ska bli sååå kul att få dela med mig om de kunskaper och erfarenheter som jag har samlat på mig, sedan 1 ½ år tillbaka, om äkta eteriska oljor och deras läkande terapeutiska egenskaper. Små flaskor med levande energi som är intelligent!!!! Så är det. Alla oljor har sin egen frekvens och har sin egna unika sammansättning av livsenergi, och eftersom de är varsamt ångdestillerade under lågt tryck och låga temperaturer utan tillsatser så får man ut 100% av de läkande egenskaperna från växten. Oljorna verkar olika på olika människor, vi är ju alla unika. Oljorna vet hur de ska verka och de gör "jobbet". För en liten stund sedan blödde Manuela näsblod, jag baddade en bomullstuss med underbart doftande lavendelolja och den fick hon stoppa in i näsborren. Efter ett par minuter hade blodflödet stoppat helt. Lavendeloljan har ett väldigt brett användningsområde. Den är oumbärlig vid brännsår, insektsbett, sprucken hud, lindrar klåda och den kan stoppa blodflöde. Sedan har jag droppat några droppar på en liten duk som jag har lagt i garderoben.

På lördag ska Bruno gå på en föreläsning av Roger Henriksson i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Det är en föreläsning om hjärntumörer och statusrapport på forskningsfronten. Roger är onkolog med specialicering inom hjärntumörer. Vi träffade honom i augusti 2007, ca 10 dagar efter att vi fått reda på att tumören var tillbaka och då läkarna i Varberg sa "nu finns det inget mer att göra". Vi bad att få en "second opinion" och åkte upp till Stockholm för att träffa Roger Henriksson. Jag hade varit i kontakt med honom några månader tidigare via mitt jobb och berättat för honom om Bruno. Vid den tidpunkten (april -07) var han relativt nyopererad och precis klar med strålning och cellgifter och skulle precis påbörja en ny period av cellgifter. Så när vi träffade Roger sa han att det visst fanns "något att göra". Eftersom cellgifterna (Temodal) inte hjälpt Bruno så föreslog han att Bruno skulle prova en kombination av 3 äldre cellgifter. Dessa cellgifter var föregångare till Temodal men med tyngre biverkningar. Ett utav dom skulle ges intravenöst och de andra två i tablettform. Nackdelen med dessa cellgifter var att man skulle må rejält dåligt och skulle vara inlagd under några dagar varje månad. Bruno som är en känslig person och livrädd för sprutor och nålar och ville inte må dåligt av cellgifter hade egentligen redan bestämt sig för att inte känna sig ännu sjukare pga några cellgifter. Han ville må bra helt enkelt. Bara några dagar innan hade vi fått sprutan och jag märkte redan att den fått symptomen att försvinna som Bruno haft sedan några veckor tillbaka. Jag kommer att skriva mer om sprutan, för den gav oss tid och den gav oss en andra chans.
Brunos tumör är så gott som borta nu och detta med alternativa metoder!!!!

Miss från läkarna igen

Jag kommer att i senare inlägg berätta mer om Bruno och hur han blivit fri från en GBM IV på 1 år. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja men idag dyker jag in i det som är aktuellt just nu:

I morse ringde sjuksköterskan från medicin för att ge Bruno en ny tid för diverse olika provtagningar för att få reda på orsaken till blödningen som han har på sitt högra öga. Vid första besöket för ca en vecka sedan sa ögonläkaren att orsaken skulle kunna vara brist på B12. Konstigt nog kunde hon inte ta blodprov på det samma dag, när Bruno ändå var där utan menade att hon måste få en ny remiss från neurologen för att kunna göra diverse labprover, varav ett B12 prov. Vilket kan tyckas onödigt byråkratiskt och ett exempel på hur patienten står i periferin i vår svenska SJUKA vård. Så idag kom då samtalet från sköterskan på medicin där hon meddelar att Bruno fått en tid på torsdag i nästa vecka och att han kunde titta in på lab för blodproverna på måndag morgon. Jag frågade vad för prover det var, hon räknade upp vad som stod på listan men sa inget om B12. Jag förklarade då att ögonläkaren hade misstänkt att blödningen kunde bero på brist på B12 men att hon behövde en ny remiss från remitterande läkare för att kunna gå vidare med detta. Uppenbarligen så faller en så enkel information mellan stolarna, det är inte första gången i den här sjukhistorien som viktig information faller bort. Sköterskan var snäll och lade till att prov på B12 också ska göras.

En fredag morgon i slutet på september vaknade Bruno med att han såg två stora svarta "berg" på höger öga. Det var som om det fanns smuts i ögat som gjorde att han såg dessa 2 svarta fläckar. Vi ringde till Margaretha, Brunos ansiktszonterapeut, eftersom han fått en behandling av henne dagen innan. Hon sa att det inte var något att oroa sig för utan att det var en blockering som höll på att släppa till följden av behandlingen han fått av henne dagen innan. Hon menade att de svarta fläckarna skulle släppa efter 3-4 dagar. Det har nu gått över 1½ månad och fläckarna försvann efter ca 1 vecka men kvar är ett suddigt fält längst ner på ögat, knappt märkbart men det finns där. Vid läkarbesöket hos neurologen berättade vi om ögat och vi fick då remissen till ögonläkaren. Till detta hör att när Bruno var hos tandläkaren för 10 dagar sedan på en vanlig undersökning så var han mycket öm och känslig i tandköttet, till den grad att det blödde överallt när tandläkaren gick fram med sitt instrument och petade. Ömheten och blödningen i tandköttet och blödningen i ögat har säkert ett samband och det kan säkert vara brist på B12. Det lustiga är att Bruno avslutat en vitaminkur för 2-3 veckor sedan där B12 ingick. Men han tog kuren under bara några veckor och det räckte nog ínte för att få balans på bristerna.

Idag är det fredag och det betyder köra Melissa till stallet, Manuela har handbollsträning och Roxane ska ha myskväll med några kompisar här hemma.

Idag börjar mitt nya liv och idag börjar jag med min blogg.

Första inlägget

Jag heter Nicole Dullin och jag har just tagit av motorvägen för att välja en annan väg, en väg där mitt sanna jag får komma fram, en väg där det är menat att jag ska vara. Jag kommer att berätta om mirakel - hur tro kan försätta berg... Det är hög tid att jag delar med mig om hur vår familj drabbades när min man Bruno fick en elakartad hjärntumör och hur vi endast med alternativa och holistiska behandlingar stärkt Bruno fått tumören att försvinna. Jag börjar förstå att allt är möjligt. Det finns inga gränser för vad vi kan göra och åstadkomma. Det är bara vår fantasi och begränsningar som sätter gräns för vad som är möjligt. Detta var mitt motto när jag var barn och fram till 25-års åldern. Under de senaste året har jag fått uppleva det igen med min man Bruno.
Jag har mycket jag vill dela med mig om och jag kommer att göra det i den här bloggen. Varmt välkommen till min blogg.