Bruno har lämnat oss

I torsdags, den 27/8 kl 21.05 lämnade Bruno oss.

Den sista tiden var mycket svår. Jag var tvungen att vila mig några dagar och fick lämna Bruno på sjukhuset. I måndags kom han hem igen och den sista kontakten jag hade med Bruno var att han log när jag sa att "nu är du hemma igen". De sista dagarna försämrades Bruno snabbt och han var "borta".

In i det sista hade jag hoppet kvar och jag har trott på mirakel. Jag får säga mig att miraklet blev att jag fått 21 underbara år med Bruno och att vi fått 3 underbara döttrar. Vi var så sammansvetsade och vi hörde verkligen ihop, vi var varandras tvillingsjäl.

Roxane, Manuela, Melissa och jag fanns vid din sida när du somnade in och vi kan ännu inte förstå att du inte finns mer. Det är så ofattbart....

Jag vet att du kämpat och att allt healingarbete har hjälpt din själ att komma till ro. Det är det enda positiva jag kan komma på nu.

Tack Bruno för att jag fick så fantastiska år med dig. Du är och var mitt allt. Jag saknar dig.

Nu är han väldigt trött

Nu är det jobbigt, Bruno har blivit ännu sämre och ibland kan han knappt stå på benen. Hans högra sida är svag, så han har också svårt för att äta ibland. Det är så ofattbart att se Bruno i det här tillståndet. Han pratar inte längre och han är trött och sover nu ett par timmar på eftermiddagarna. Igår var han ändå rätt stadig på benen och då gick vi fram och tillbaka på vårt trädäck som går runt huset.

Han får mycket healing och det märks direkt att han då blir bättre. Jag är desperat, jag vet inte vad jag kan göra mer för Bruno och det gör så ont att se honom vara så sjuk.

Gode Gud hjälp Bruno att bli frisk och hel.

Berg- och dalbana

Ja, det är så jag kan beskriva det som bäst. Igår när jag kom hem efter avlösningen satt Bruno på en stol och hängde med hela sin överkropp över tjejen som passat Bruno under några timmar. En sådan slagsida har jag aldrig sett förut, det var skrämmande och jag blev fruktansvärt orolig. Dessutom verkade Bruno inte kontaktbar, han var liksom borta. Vi lyckades ta honom till toaletten och byta blöja och sedan la vi honom i sängen.

Jag försökte jag få ett tecken från Bruno och det var inte mycket jag fick, men till slut tryckte han min hand. Sedan var Manuela och Melissa med Bruno. Efter en stund när jag kom tillbaka spelade Bruno Nintendo med flickorna och var betydligt mer närvarande. Och han kom igång ordentligt när vi gav honom fjärrkommandot för att höja och sänka sängen. Han tryckte på knapparna och verkade road av detta, speciellt när han var 1,5 meter uppe i luften med Melissa liggandes vid sin sida. När vi sedan hade skojj med tomater som blev låtsasbröst skrattade han och lyste upp med hela ansiktet.

Otroligt nog, senare under kvällen, stod Bruno utan stöd och verkade vara i bra form. Jag fortsätter att tro att Bruno håller på att läka sig. Jag tänker på vad Marie sa i påskas när vi träffade henne kort efter anfallet och beskedet att han hade en ny tumör. "Det är hög tid att du tar itu med din själsresa och plockar fram schamanen inom dig" Igår när Bruno somnat sov han på ett märkligt sätt. För det mesta andades han lugnt men emellanåt gjorde han så stora kraftfulla utandningar att jag och tjejjerna totalt stannade upp och höll andan vi också. Efter detta fortsatte han att andas hur lugnt och fint som helst. Det var som om han höll på med en stor utrensning. Det kändes verkligen så.

Jobba inifrån och ut
För ett litet tag sedan under en healing sa Bruno "Jag kan förändra mig, förändra mig inifrån och ut - det är en glädje" Jag har nu skrivit en lapp och satt upp den på kylskåpet och så att jag kan titta på den under svåra stunder. Budskapet är min tro och det kommer ju från Bruno.

Våra tankar = vår energi
Jag vet att Bruno aldrig identifierat sig med sin sjukdom,, i alla fall inte fram tills han slutade prata. Jag tror att om Bruno betraktat sig själv som sjuk och lyssnat och tagit in de läkarna sa om hans obotliga sjukdom och mörka prognos hade han inte levt idag. Brunos styrka har alltid varit att se sig som frisk och fokusera på det positiva. Dessa "friska" tankar om sig själv har helt klart påverkat Brunos allmäntillstånd och immunförsvar. Men just nu är allt så motsägelsefullt eftersom han rent fysiskt är sämre - så dålig som han är nu har han aldrig varit. Om Bruno nu jobbar inifrån och ut så kommer hans "arbete" på hans fysiska kropp att märkas till sist. Och det är min förhoppning att han nu jobbar för fullt på sin själsliga nivå och detta kommer slutligen att visa sig i vår fysiska verklighet.

Låt det vara så.