Första anfallet
I onsdags, för en vecka sedan, fick Bruno ett anfall på kvällen efter att han lagt sig och somnat. Det var inte så kraftfullt som de han fått tidigare och varade ca 15 sek. Dagen efter var han helt utslagen och sängliggande.
Andra anfallet
Så sent i söndags kväll var det dags igen vid midnatt. Den här gången varade det längre men var mest koncentrerat till andningen och ansiktet.
Efter dessa anfall har han varit ostadig på benen och haft en slagsida åt höger, men jag tycker att det var bättre idag.
Nu behöver Bruno hjälp när han går så att han inte ramlar eller tappar balansen. Jag kan inte lämna honom själv, bara i en fåtölj eller stol med armstöd. Sedan en vecka tillbaka har vi inte lämnat övervåningen i vårt hus.
Ljusglimtar:
- Bruno fortsätter att läsa sin bok som han snart läst ut. Schamansk Healing av Alberto Villoldo
- Bruno målar akvarell
- Bruno spelar gitarr
- Bruno har vid ett par tillfällen sagt en kort mening på eget initiativ
- Bruno gav mig en kyss (för första gången på länge...)
- Bruno drog upp sin blöjja och shorts själv (senast idag)
- Det finns så mycket kärlek oss emellan (Bruno, jag och flickorna) så mycket kärlek
Jag är väldigt trött jag fattar jag inte hur jag orkar. Men det är min tro, hopp och kärlek som håller igång mig och utan våra flickor hade jag inte klarat det.
Vårt healingarbete pågår för fullt och jag tror att det hjälper för annars hade Bruno inte funnits kvar här.
Inlägg
1 kommentar:
Hej Nicole!
Tack för att du orkar dela med dig av ditt liv just nu. Förstår att det är jätte jobbigt för er, känner igen så mycket av det du skriver hur vi hade det.
Man orkar mer än vad man tro och precis som du skriver så är det kärleken, tro och hopp som ger kraft. Finns inget som kan trösta eller ge hopp men det jag vet är att allt detta du gör för Bruno är inget som du kommer att ångra, och vetenskapen om att du gjorde allt som var möjlighet i denna situation det kommer att ge dig tröst och styrka en dag...
Tänker på er.
Skicka en kommentar