Jag saknar dig

Det är fruktansvärt, jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet inte vad jag ska göra och jag fattar fortfarande inte att Bruno inte finns mer. Det är för stort - jag fattar inte att Bruno inte finns mer. Det går inte att förstå. Och jag är totalt utmattad. Allt är bara kaos.


Varför blev det såhär? Varför?? Varför har du lämnat mig?

Jag känner mig så ensam och jag saknar dig så.

Du sa alltid att din passion och "ta raison de vivre" var jag och barnen. Varför lämnade du oss då?

Det enda som finns kvar nu är söndriga skärvor.

Bruno har lämnat oss

I torsdags, den 27/8 kl 21.05 lämnade Bruno oss.

Den sista tiden var mycket svår. Jag var tvungen att vila mig några dagar och fick lämna Bruno på sjukhuset. I måndags kom han hem igen och den sista kontakten jag hade med Bruno var att han log när jag sa att "nu är du hemma igen". De sista dagarna försämrades Bruno snabbt och han var "borta".

In i det sista hade jag hoppet kvar och jag har trott på mirakel. Jag får säga mig att miraklet blev att jag fått 21 underbara år med Bruno och att vi fått 3 underbara döttrar. Vi var så sammansvetsade och vi hörde verkligen ihop, vi var varandras tvillingsjäl.

Roxane, Manuela, Melissa och jag fanns vid din sida när du somnade in och vi kan ännu inte förstå att du inte finns mer. Det är så ofattbart....

Jag vet att du kämpat och att allt healingarbete har hjälpt din själ att komma till ro. Det är det enda positiva jag kan komma på nu.

Tack Bruno för att jag fick så fantastiska år med dig. Du är och var mitt allt. Jag saknar dig.

Nu är han väldigt trött

Nu är det jobbigt, Bruno har blivit ännu sämre och ibland kan han knappt stå på benen. Hans högra sida är svag, så han har också svårt för att äta ibland. Det är så ofattbart att se Bruno i det här tillståndet. Han pratar inte längre och han är trött och sover nu ett par timmar på eftermiddagarna. Igår var han ändå rätt stadig på benen och då gick vi fram och tillbaka på vårt trädäck som går runt huset.

Han får mycket healing och det märks direkt att han då blir bättre. Jag är desperat, jag vet inte vad jag kan göra mer för Bruno och det gör så ont att se honom vara så sjuk.

Gode Gud hjälp Bruno att bli frisk och hel.

Berg- och dalbana

Ja, det är så jag kan beskriva det som bäst. Igår när jag kom hem efter avlösningen satt Bruno på en stol och hängde med hela sin överkropp över tjejen som passat Bruno under några timmar. En sådan slagsida har jag aldrig sett förut, det var skrämmande och jag blev fruktansvärt orolig. Dessutom verkade Bruno inte kontaktbar, han var liksom borta. Vi lyckades ta honom till toaletten och byta blöja och sedan la vi honom i sängen.

Jag försökte jag få ett tecken från Bruno och det var inte mycket jag fick, men till slut tryckte han min hand. Sedan var Manuela och Melissa med Bruno. Efter en stund när jag kom tillbaka spelade Bruno Nintendo med flickorna och var betydligt mer närvarande. Och han kom igång ordentligt när vi gav honom fjärrkommandot för att höja och sänka sängen. Han tryckte på knapparna och verkade road av detta, speciellt när han var 1,5 meter uppe i luften med Melissa liggandes vid sin sida. När vi sedan hade skojj med tomater som blev låtsasbröst skrattade han och lyste upp med hela ansiktet.

Otroligt nog, senare under kvällen, stod Bruno utan stöd och verkade vara i bra form. Jag fortsätter att tro att Bruno håller på att läka sig. Jag tänker på vad Marie sa i påskas när vi träffade henne kort efter anfallet och beskedet att han hade en ny tumör. "Det är hög tid att du tar itu med din själsresa och plockar fram schamanen inom dig" Igår när Bruno somnat sov han på ett märkligt sätt. För det mesta andades han lugnt men emellanåt gjorde han så stora kraftfulla utandningar att jag och tjejjerna totalt stannade upp och höll andan vi också. Efter detta fortsatte han att andas hur lugnt och fint som helst. Det var som om han höll på med en stor utrensning. Det kändes verkligen så.

Jobba inifrån och ut
För ett litet tag sedan under en healing sa Bruno "Jag kan förändra mig, förändra mig inifrån och ut - det är en glädje" Jag har nu skrivit en lapp och satt upp den på kylskåpet och så att jag kan titta på den under svåra stunder. Budskapet är min tro och det kommer ju från Bruno.

Våra tankar = vår energi
Jag vet att Bruno aldrig identifierat sig med sin sjukdom,, i alla fall inte fram tills han slutade prata. Jag tror att om Bruno betraktat sig själv som sjuk och lyssnat och tagit in de läkarna sa om hans obotliga sjukdom och mörka prognos hade han inte levt idag. Brunos styrka har alltid varit att se sig som frisk och fokusera på det positiva. Dessa "friska" tankar om sig själv har helt klart påverkat Brunos allmäntillstånd och immunförsvar. Men just nu är allt så motsägelsefullt eftersom han rent fysiskt är sämre - så dålig som han är nu har han aldrig varit. Om Bruno nu jobbar inifrån och ut så kommer hans "arbete" på hans fysiska kropp att märkas till sist. Och det är min förhoppning att han nu jobbar för fullt på sin själsliga nivå och detta kommer slutligen att visa sig i vår fysiska verklighet.

Låt det vara så.

2 nya anfall

Det är fullt upp och jag har inte mycket tid över, men jag vill fortsätta att dela med mig av vår resa och jag vet att det är flera personer som följer vår blogg.

Första anfallet
I onsdags, för en vecka sedan, fick Bruno ett anfall på kvällen efter att han lagt sig och somnat. Det var inte så kraftfullt som de han fått tidigare och varade ca 15 sek. Dagen efter var han helt utslagen och sängliggande.

Andra anfallet
Så sent i söndags kväll var det dags igen vid midnatt. Den här gången varade det längre men var mest koncentrerat till andningen och ansiktet.

Efter dessa anfall har han varit ostadig på benen och haft en slagsida åt höger, men jag tycker att det var bättre idag.

Nu behöver Bruno hjälp när han går så att han inte ramlar eller tappar balansen. Jag kan inte lämna honom själv, bara i en fåtölj eller stol med armstöd. Sedan en vecka tillbaka har vi inte lämnat övervåningen i vårt hus.


Ljusglimtar:

• Bruno fortsätter att läsa sin bok som han snart läst ut. Schamansk Healing av Alberto Villoldo
• Bruno målar akvarell
• Bruno spelar gitarr
• Bruno har vid ett par tillfällen sagt en kort mening på eget initiativ
• Bruno gav mig en kyss (för första gången på länge...)
• Bruno drog upp sin blöjja och shorts själv (senast idag)
• Det finns så mycket kärlek oss emellan (Bruno, jag och flickorna) så mycket kärlek

Jag är väldigt trött jag fattar jag inte hur jag orkar. Men det är min tro, hopp och kärlek som håller igång mig och utan våra flickor hade jag inte klarat det.

Vårt healingarbete pågår för fullt och jag tror att det hjälper för annars hade Bruno inte funnits kvar här.

Snabb uppdatering

Det har varit väldigt intensiva dagar och speciellt de första dagarna var en stor omställning för mig och jag trodde ett tag att jag inte skulle klara det. På torsdagen grät jag nog i stort sett hela dagen för att det var så jobbigt. Men nu har Bruno varit hemma i 6 dagar och vi börjar få rutin på det mesta. Han behöver hjälp i princip med allt och känner inte när han måste gå på toaletten så det är att göra i princip hela tiden. Jag får hjälp 2 ggr per natt så att jag åtminstone kan sova, men jag är uppe ändå för att kolla till Bruno, så jag sover sådär.

Vi är ute och promenerar minst en timma per dag men idag gick det inte lika lätt så det fick bli en h alvtimma istället. Han gick lite vingligare än vanligt och var inte lika stadig på benen som annars. När det blir så kan jag inte låta bli att bli orolig. Det är verkligen svårt, men det kommer att ordna sig.

Jag förstår mig inte på Brunos föräldrar. Sedan dom åkte hem för 4 veckor sedan har dom endast ringt ett par gånger för att höra hur det är med Bruno. Efter han kom hem har dom inte ringt över huvudtaget... Jag undrar....

Nikolays healing

Nikolay gav Bruno vad jag tror var en riktig schamansk healing som också liknade en ceremoni. Han spelade bl.a på en trumma och sjöng väldigt vackert i en entonig ton med en mycket vacker fågelsång.

Bruno och Nikolay efter healingen

Nikolay sa att det är bra ifall Bruno sover på en kudde med örter som stimulerar energiflödet och blodcirkulationen. Idag har jag fixat det. Jag fick tag på en kvinna som heter Harriet som jobbar på Tuvan, en ekologisk butik, i Kungsbacka. Hon har sytt en kudde av ekologisk bomull och fyllt den med vete och idag fyllde vi den med Citronmeliss, Åkerfräken, Mejram, Rosmarin och Brännässla. Lavendel var slut men så fort dom får in den kommer jag att komplettera med det. Jag testade kudden för en liten stund sedan och det var verkligen ljuvligt att ligga på den. Nikolay menade också att det är viktigt att Bruno får utlopp för sin kreativitet och att han rör på sig och att det är bra om jag masserar honom i nacken. Detta gör jag med följande eteriska oljor: Cypress och Vintergröna. Dessa oljor stimulerar bl.a blodcirkulationen. Nikolay berättade också om orsaken till Brunos sjukdom och det bekräftade bara det jag själv har anat sedan länge och även hört från Bertil och Marie.

Vill slutligen berätta en positiv grej och det är att Bruno läser. Han började läsa de sista veckorna på sjukhuset och läste då 2 böcker om healing och självläkning. Jag ser att han förstår när han läser och jag är innerligt glad att han vill och kan läsa dessa böcker.

Det finns mirakel, det gäller att tro på mirakel, tror man på mirakel så finns det också en chans att de manifesteras.

Idag kommer Bruno HEM

Idag är det en stor dag, Bruno kommer hem. Och så är det Brunos födelsedag, han fyller 43 år. Brunos tid på sjukhuset är färdig nu, han mår för bra för att vara på sjukhuset men behöver ändå konstant tillsyn och hjälp/påstötning med allt. Hemmiljön kommer att stimulera Bruno och vi ska försöka vara ute i naturen och promenera så mycket som möjligt. Jag är tacksam att vi bor så fint med fantastisk natur och djur-fågelliv alldeles inpå knuten. Naturen har ju en läkande kraft.

Igår kväll plockade Melissa och jag massor av blåbär. Vi tog Roxanes moppe (via telefon fick hon guida mig hur man får igång den och hur man kör) till blåbärsstället och det var en härlig känsla att susa fram på de vackra grusvägarna på moppen med Melissa bakom mig. Blåbärsplockningen gick bra och vi var flitiga och fick ihop riktigt mycket. Gissa vad det blir på Brunos födelsedagstårta??? Blåbär!!! (Han föredrar hallon så det får bli några hallon också).

Sedan några dagar tillbaka har vi planerat Brunos hemgång. Jag kommer att få hjälp på natten så att jag kan få sova på natten. Vi fortsätter att ta en dag i taget och är det något får jag hjälp från sjukhuset/kommunen.

Nikolays besök var väldigt spännande. Jag hinner inte berätta mer om det nu men jag kan säga att det var positivt.